Till Kören från Barbro
Till Stefanoskören från Barbro 26 maj 2004, efter
vår Islandsresa.
Till varje stämma för sig:
Sopraner: Den fyllighet och värme som
sopranstämman har idag är oändligt ljuv!
Altar: Mörkt och mulligt men ändå mycket huvud - och med hjärta!
Tenorer: En ynnest att lyssna och njuta till er
sång och ert uttryck!
Basar: Som ett stadigt, exakt och mjukt
välklingande fundament finns ni där!
Min längtan är att alla, var och en särskilt, ska känna att
det är tillsammans som vi med sången ger en upplevelse till oss själva och till
lyssnaren av det, som jag personligen känner och tror, är något så stort som
Livsmod.
När vi är i musiken och texten så är vi verkligen där. Tillsammans.
Och hämtar styrka där.
Själv är jag aldrig så säker i min tro som när vi
sjunger textrader som t.ex. ” Herren är min herde...” eller ”... så länge jag
finns till för livet jag dig tackar”, och aldrig så ängslig eller medveten om
utsattheten som när vi är i texter som t.ex. ”...tiden allt fördriver...” eller
”... slutet har redan börjat...”
Och detta tror jag är vårt signum: Vi är där vi
är, just nu, och just nu har vi varandra.
Då blir sången en oas, där vi på något sätt går
”ur tiden” tillsammans en stund.
Och det tycker jag är så härligt!
Med kärlek
Barbro
Tänk att vi fick åka
till Island! Vilken höjdarresa vi har haft! Och vad mycket man kan hinna på
bara några dagar… Erika
Vad ska
man egentligen ha med sig för SKOR??
Hur mycket kläder orkar man egentligen släpa med
sig; det skall täcka promenad på sta’n, snygga kläder till konserter och alla
slags väder. Suck, det får bli stora väskan! (Eva F)
Det är lite traumatiskt att behöva tänka på att ta
med sig långkalsonger när man befinner sig i slutet av maj månad…
Sedan hade jag ju lite problem med färgerna. Dvs
det var svårt att hitta det plagg man sökte i det kompakta mörker min monokroma
packning utgjorde. Men man vill ju inte chocka sina körvänner såsom den gången
jag kom i grönt, de måste ju få känna det välbekantas trygghet. (Lisa M)
Väckarklocka
från Claes Olsson.. 39 kr. Väcker dig dygnet runt. (Christina)
Att äta pastasallad på Arlanda (och inte baguette) visade sig vara ett lyckat drag…
Alla är uppspelta och förväntansfulla, visst är
det något speciellt med flygplatser. Alla kommer till slut, har biljett och
bagage med sig. Skönt för Ingrid, som haft minst sagt stressigt med de sista
korrigerade biljetterna.
Praktiskt med automat-incheckning, tanken var ju
att man då inte skall behöva stå så länge i kö. Men, om nu bagagebandet står
stilla……….
Man ska vara försiktig
med automatisk incheckning. Förra gången jag tog det hamnade mitt bagage i
Atlanta istället för på Arlanda, men denna gång gick det bra.
Aldrig tidigare har jag
lika bra förstått hur Armstrong kände när han landade på månen.
Som att landa på månen! Jag hade aldrig kunna
föreställa mig att det var så kargt, och ändå vackert. Bara olika nyanser av
brunt och grått. Reykjavik verkar fint, många ovanliga hus och moderna villor.
Vi såg t.o.m. en golfbana vid vägen in från flygplatsen, om man missar gräset
försvinner säkert bollen för alltid; smala grässträngar omgivna av lavasten.
Några stugor i det vindpinade landskapet. Vad spännande!
Mackor på bussen; stabbiga dubbelmackor med
fyllning och söt läst. Inte direkt middag men bukfylla i alla fall.
Nordens Hus var mycket mindre än jag
hade trott, särskilt aulan där vi hade konsert. Men publiken fick ju plats utan
större problem. Men de som var där fick höra en fin konsert!
Huset ritat av Aalto, men inte var det så fint.
Konsertlokalen är liten men med bra akustik. Vi pusslar in oss och sjunger upp.
I pausen bjuds vi på fika, mer mackor av verkar vara standardtyp. Vi är vid det
laget rätt trötta på mackor, och detta kommer att bli det stående skämtet under
hela resan.
Det kom 11 st och lyssnade på oss! Inte storpublik
direkt, men vi sjöng bra och det såg ut att vara mycket uppskattat. Trots allt
en bra konsert och en kul början på resan, vi har kommit igång.
Fint hus. Bisarra pålägg på mackorna (dvs
ickevegetariskt). Men det kändes bra att få ha ägnat sig åt finkultur, iaf som
Jonas definierar det (fler som medverkar än som beskådar).
Vacker
solnedgång på kvällen! På jakt efter något annat att äta än mackor, hamnade vi
på en mataffär som var öppen till elva. Ja, frukt och godis är ju onekligen
något annat än mackor…
Hotellet har små små rum, påminner om en båthytt.
Trött och vill sova!
Jag minns bara den
sublima drinken jag lyckades åstadkomma i baren på hotellet: Creme de Menthe
och Sprite. En lysande kombination om jag får säga det själv. Ja, och så
klänningen i ett skyltfönster i Reykjavik, den borde ha blivit min (varför
kunde inte kören skramla till den åt mig?). L
Det krävdes en
del krumbukter för att tvätta sig under armarna...
Visserligen gillar jag mackor och lever på det på
kvällarna, men det kan bli för mycket t.o.m. för mig! Jag längtar efter grovt
mörkt bröd! Ge mig en skiva Vikas!
Oh du ädla isländska smörgås. Odefinierbart
fluffigt bröd, osmakligt pålägg, väl värt 75 spänn. Eller inte.
Skönt med lugn morgon, bra planering! Orkade inte
ut på uppetupptäcksfärd.
Köpte lite yoghurt och torkad fisk och varmkorv. Man vet aldrig när man får
mat nästa gång och äta bör man annars...
I gudstjänsten sa prästen när han välkomnade oss:
"Förhoppningsvis ska ni också lära er någon isländsk sång när ni är
här" och redan efter predikan sjöng vi en!! (Barbro)
En
”hafnafjördurstefanoskörsnabblunchpicnicpåbänkrad” (Anna H)
Underliga turister som väller in i butiken och
handlar mat, godis, frukt och dricka. Vad praktiskt med varm soppa och sallad,
som alla intog i en lång rad. Ett ovanligt städat A-lag.
Fin kyrka och framför allt vackert församlingshem,
vacker enkel design och härliga färger! Vi blir väldigt väl mottagna med tal på
svenska. Måste vara otroligt kul att lyssna på oss svenskar som försöker sjunga
psalmer på isländska, men Eva har ju drillat oss.
En upplevelse med de gamlas dag (känner igen mig
hemifrån) med en blandning av varm mat, smörgåstårtor och söta tårtor, farbror
som läser dikter och svensk kör som förtvivlat halkar omkring och försöker
sjunga isländska sånger utan noter. Prästen var överförtjust och ville inte
släppa iväg oss. (Eva)
Jag vill slå ett slag för det isländska
smörgåsbordet, vi bör definitivt införa ett sånt i St Per.
Tänk hur
bra man kan sjunga med i sånger man inte kan, utan noter och med text på
isländska som enda stöd? Glissandon är klart underskattade.
VISST GJORDE VI
SUCCÉ!!,
bland munspel,
tårtor ALLSÅNG och ”strönt”
Vilken önskedröm: Körklang över vatten - ljuvligt! Det
kändes som i en Walt Disney-film, alla drogs sagolikt åt vårt håll! Wow!
(Barbro)
Underbart! Varmt och skönt!
Sången som rullade över vattenytan...
Vilket otroligt ställe! Blåvitt vatten, folk i
badkläder och badvakter i varm jacka och mössa, lätt duggregn och grå himmel.
God lax och naturligtvis, en kör som sjunger. Vi
blev t.o.m. filmade, kom vi med i någon såpa sedan?
Fantastiskt skönt och varmt vatten, hård bucklig
botten med lera. Vackert Gabriel! Vi njöt i stora drag, gned in oss med
välgörande (?) lera, masserade axlarna under vattenfallet, drack blå drinkar
och naturligtvis – sjöng! Vill inte gå upp!
God glass! (Eva)
Ja, vad ska man säga, nakenchock kanske? Eller hur
Christian och Tobias? L
Mjölkblåvitt, lera och klägg, hett, hetare, hetast.... SKÖNT och HÄRLIGT!
Livets vatten
High-tech-skåp... Barbro tappade bort sitt.
och så de illustrativa teckningarna på var man ska tvätta sig mest...
Äh, SÅ länge var jag väl inte borta
och letade efter kamerabatterier?? Synd att de hade slut på just den sorten jag
skulle ha. Men det fanns ju på den välsorterade macken mittemot hotellet.
Vi var ett gäng ur kören som hittade
en bar där det fanns ett eget litet rum för oss, så att vi slapp beblanda oss
med islänningarna. Framåt ettsnåret när de flesta av oss tyckte att det var
dags att ge upp, kom nattsuddar-gänget dit, beredda på att pröva på Reykjaviks
berömda nattliv. Men just på Kristi Himmelsfärds dag stängde uteställena vid
ett och inte framåt sextiden. Otur…
Samling på översta våningen med vin, öl, ost,
godis m.m. Bra med mack mittemot (vi blev stammisar), även här vällde
turisterna in och länsade hyllorna.
Orkar inte ut på sta’n, är inte mycket för krogliv
ikväll. Matt och glad!
Det var trevligt att äntligen få användning för
sin benägenhet att minnas schlagertexter. Och att få sjunga schlagers med
människor som inte sjunker i tonsteg hela tiden…
Efter att ha druckit
ett par glas mjölkig likör kan man med fördel ge sig in mot Reykjavik och
försöka gå igenom en hamburgerdrive in eller frekventera en ”exotisk affär”
innan man ger upp och går hem istället.
Åt lite torkad fisk. Alla ville smaka.
Dag tre brukar vara kritisk på gruppresor sägs det.
Den första lättnaden över att ha kommit iväg ersätts med trötthet och en viss
stingslighet, när det inte går som på räls. Denna dag som förutom mäktigt
vacker natur också inneburit en tröttsamt pratsam guide, påtvingat bussbyte och
handlingserbjudanden som man inte kunde tacka nej till, skulle kunna ha fått
vilken grupp och inte minst mig själv att utbrista i Jerimiader (=klagovisor) .
Vad händer? Vi sjunger en sång och många fler och leenden sprids. Kvällen
avslutas in the middle of nowhere med en mycket god middag och en spontanrolig
fest med eget dansband.
-Så kul har jag inte haft på åratal. Särskilt roligt
att våra unga förmågor så frimodigt och proffsigt tar för sig och stimulerar
oss medelålders! (Johan E)
Hela bussresan var en
könskonstruktion, om jag får säga det själv. Och så Gvudbjörks fina berättelse
om hennes Opel Rekord. Det känns som att vi fick ta del av den isländska
folksjälen där, i alla fall som den yttrar sig i Karlstad. L
Killarna blir nedröstade och bussen stannar vid
ett shoppingställe med ullsaker. Men vilka handlar mycket, jo killarna! Oerhört
vackra saker till bra priser, jag vill stanna längre och hinna tänka och prova!
Busstrul……
Tänk att Ulrika och jag ropade så högt så att hela bussen stannade vid
turistfällan...!!
Lätt regn, men vem bryr sig? Vackert, vackert och
vackert! Och naturligtvis – en kör som sjunger. Vi är som en skenande tåg,
omöjliga att stoppa. Men ett snällt tåg!
Duktig och pratsam guide, vi vet mycket om henne nu J
Brennivin, någon?
Jag såg fjällripan! (från bussen)
Och jag som bara bad att få smaka en liten skvätt av Patriks kaffe och man
blev ju något förvånad för det var spetsat och jag var fullständigt oskyldigt
oförberedd.
Det sa bara psssscccchhhhhhhhhhhHHHHHHHHHH!
Varför använda jag inte filmfunktionen vid
geysirn?!
Ingrid får sammanbrott på den dåliga
lunchlogistiken och får behärska sig för att inte kliva in och organisera!
Efter oss kom inga fler, typiskt. (Eva)
Islänningarna har världens bästa glassidé. Det är
lite som Flurry på MCDonalds, men med mycket mer att välja på. Man får plocka
ihop smågodis i botten på en glassburk. Sedan vispar de ihop hela härligheten
med mjukglass. Varför har inte vi sånt i Sverige?
Häftigt!
Bussresa a la berg och dalbana!
Fish and chips var mycket gott och tog
lång tid att få, men fick gå desto snabbare att äta!
Tänk att det kan ta så lång tid att
få sin hamburgare. Men det tar ju förstås lite tid när den ska hinna kallna
också. Vattensprutandet behövde man däremot inte vänta så länge på (även om
minuterna då man stod redo med kameran kändes oändliga…)
Vilka naturkrafter! (1)
Vilka
naturkrafter! (2)
Dramatiskt, blött, högljutt, vackert och
häftigt!!! Skulle naturligtvis ha använt filmen här också…. Jag vill komma
tillbaka. (Eva)
Mäktigt och blött!
Underbar akustik och fantastiskt vackra
kyrkfönster i ”glasmosaik” i klara färger.
Skulle ev. ha haft konsert här, men fick i alla
fall titta in en stund på vägen. Och naturligtvis – sjöng! På rätt bra svenska
faktiskt J Toppenakustik.
Vilken
härlig akustik det var i Skalhots kyrka! Men den måste ha gjort något märkligt
med texten ifall stockholmarna som kom med nästa turistbuss var osäkra på om
det verkligen var svenska vi sjöng på.
(Hetpottor, Lamm, och så den helt hemlige gästen
som dök upp mitt under Kärleksvisan...)
Jag fick klara ”The shining”-vibbar av stället.
Portiern var inte från vår tidsålder
Jag kommer också alltid att minnas Johans
berättelse om bakgrunden till ”nu kommer kvällen”, den sången växte för mig av
att höra detta.
Världens bästa
vattenrutschbana, glöm inte det! Kanske var det den som gjorde de brännmärken
på baddräkten jag upptäckte först vid hemkomsten? L
Fyrastjärnigt lyx-spa-hotell minsann, nja……lite
lätt bedagad primadonna.
Att se Christian hukande småjogga nerför
vattenrutschbanan var en syn! Pottor från småvarmt till hett! Och naturligtvis
sjöng vi!
Fin middag à la amerikansk kongress med runda
bord. Toppengod mat faktiskt. Och så har man ju så otroligt kul i den här
kören, oavsett var man hamnar och vem man sitter tillsammans med!!!
Niklas på piano, han är ju så otroligt bra!!
Dansen kommer igång ordentligt, verkar finnas dansanta herrar i kören. Visst är
det blött på dansgolvet, regnar det in!?
Amerikanskt gäng på andra sidan dörrarna som tar
oss till sitt hjärta när vi sjunger. De gillar inte minst Niklas piano!
Kan inte bestämma mig; skall jag kliva upp tidigt
och åka med val-och-rid-bussen in till sta'’ eller ta lokalbussen senare. Marit
vill ha god tid till shopping och skall åka tidigt, bestämmer att åka så jag
också.
Höll på att bli ”skållad” i de heta
pottorna!
Vad vore livet utan dans? – jo, bra
mycket torftigare!
Rider islandshäst i piskande regn. Får skäll av
ridläraren när jag rider för fort.
Ändrade mig och vill sova längre, men de trevliga
och duktiga kamraterna blir oroliga och ringer, och knackar. Orkar inte kliva
upp, det ÖSREGNAR ute.
Anna, Lars C och jag bestämmer oss för att ta
lokalbussen. Men varifrån går den??? Vi hittar inte enligt hotellets
beskrivning, blir totalt genomblöta med inser det komiska och kan inte annat än
skratta åt eländet. Just när vi gett upp kommer det en buss som snällt stannar
när jag vinkar. Bara att kliva på och bli uttittad av lokalbefolkningen;
turister!
Och hur får man bussen att stanna på rätt ställe,
och vad är rätt ställe ??
Torkar så småningom, hittar Fjatlagras på
hälsokostaffär och äter lunch. Träffar Johannes och Gabriel som berättar att
valskådningen blivit inställd, men hur hade de tänkt ta sig ut på havet i de
kläderna? (Eva)
Vad gör man i ett regnigt Reykjavik när valsafarin blivit inställd och klockan bara är nio vilket betyder att allt fortfarande är stängt? Jo, man kan t ex ta en promenad till Kringlans köpcentrum och guidas runt av Marit bland affärerna där! Den manliga delen av sällskapet tröttnade snart och hittades vid halv elva-tiden redan bänkade för lunch. Gott med pasta! Hard Rock Café Reykjavik fick sälja några t-shirts, och sedan fick vi lära oss hur man åker lokalbuss i Reykjavik (jämna pengar är ett krav).
Just när man på kajen kastat i sig en åksjuketablett fick vi
veta att valsafarin var inställd. Nåväl. Ett par kaffekoppar på något hotell
innan staden vaknat. Promenad in i Hallgrimskyrkan. Fotografering av
Vikingaskeppet nere vid stranden. Och så KULTURHUSET med den fantastiska
resturangen. Man frågade vad som serverades och så fick vi dagens soppa med
nybakade stora brödbitar – välj mellan soltorkade tomater, eller vitlök, eller
örter, eller... Mums. Och så kollade vi gamla böcker från sådär 1200-talet, typ
Egil Skallagrimssons saga och lite annat smått och gott. Citat från hemsidan så
ni vet vart ni ska gå nästa gång på Island: (Christina)
”Many of
Iceland’s national treasures are on display in the Culture House’s featured
exhibition Medieval Manuscripts – Eddas and Sagas. It includes the principal
medieval manuscripts, such as Codex Regius of the Poetic Edda and the
compendium Flateyjarbók, as well as law codices and Christian works, not to
forget the Sagas of Icelanders. Important paper manuscripts from later centuries
are also displayed.These ancient vellums preserve the Northern classical
heritage: unique sagas, poems and narratives which are often our sole written
sources of information on the society, religion and conceptions of Northern
Europe from pagan times through the tumult of Viking Expansion, the settlement
of the Atlantic Islands and the Christianisation of these northern peoples.The
exhibition focuses on the period preceding the writing of the manuscripts,
their origins and role, manuscript collecting, editions, and on their reception
in Iceland and abroad. It also portrays the process of book making itself:
preparing the vellum and ink, writing, illuminating etc. are explained in a
special exhibition area.”
Ett starkt mänskligt
möte. Halldora som var vår kontakt hade rest till Sverige (hon var på konserten
i Norden hus) och Baldur var den som skulle ta hand om oss. Han kom direkt från
sysslorna i ladugården när han välkomnade oss. Sedan hämtade han i olika
omgångar först ett elpiano och sedan ett notställ. I ösregnet... Både
kyrkokörens "gamla" och "nya" ledare var där och de var så
begeistrade. Aldrig hade de blivit så gripna av mänskligt uttryck, detta var
vad dom sa, välljud, klang, ja - vad ni vill, och aldrig hade sången klingat så
i Hraungerdi kyrka.
"Nu kommer
kvällen" som hastigt plockades fram blev så härlig. "Lyssna hör"
likaså, med orgeln ifrån ovan, triangeln, harporna... (Barbro)
Mer "allmän"
kommentar: Och när prästen till
slut kom, i blåsten och regnet, när konserten var slut, var det som i en film
av Lasse Hallström... (Barbro)
Jag har nog aldrig i livet blivit så imponerad av
en präst, fastän han missade hela konserten. Sådär ser prästerna ut i Ingemar
Bergmans filmer.
Surhaj tarvar snaps! Tacka vet jag
tjocka klenäter!
Tänk svartvit Bergman-film; människor som i regnet
och blåsten hukande springer mot den lilla lilla kyrkan i det öde öde
landskapet. En riktig klockare klättrar uppför en stege genom en lucka i taket
för att ringa i kyrkklockan. En kör som sjunger så vackert så vackert för den
lilla skaran människor. Dramatisk entre; prästen, en storväxt man i svart lång
kappa och med vilt grått hår och långt grått skägg.
Filmen avslutas med ett samkväm där det bjuds på
surhaj och brännvin i hantverkshuset.
Och naturligtvis sjunger kören lite mer…..
En surrealistisk upplevelse som vi kommer ihåg
länge! Vi blev så väl mottagna och det var toppenkul. (Eva)
Gott, gott, gott! -
vårat bord lyckades göra ”tabberas” på kräftorna , sedan var vi mätta
och nöjda.
Bortsett från de hysteriska isländskorna hade vi
väl ganska kul.
Bussen tar oss till en brun skokartong på en
bakgård, är det verkligen här vi skall få plats att äta? Men när man väl kliver
in genom rätt dörr så öppnar sig restaurangen till stora lokaler, proppfulla
med glada barnmorskor från hela Norden och andra högljudda människor. Långbord
och en maträtt, supergoda havskräftstjärtar i vitlök med tillbehör. Bara att
proppa i sig och njuta! Och visst sjunger vi även här, med blandat mottagande.
Kan det verkligen bli för mycket körsång? Vissa turister har tydligen hört oss
flera gånger nu på olika ställen.
Har någon någonting emot min fina pyjamas? Den var
ju fin, med självlysande spindlar och allt. Och jag är lite stolt att jag (med
Evas hjälp) lyckades smöra till oss badmöjligheter av portiern från helvetet.
Annars kan man ju alltid använda hotellrummens badkar…
Hur är det möjligt att man helt kan missa att hotellet man bor på är omgivet av berg? Berg som ligger ganska nära dessutom...
De små rykande källorna här och där ute
i naturen ser så häftigt ut
Trött, gillar inte att kliva upp tidigt igen! Men
frukost och trevliga körkompisar får en ju alltid på gott humör. Dags att
återigen kånka på väskor.
Fint väder, så nu ser man hur vackert det är även längs vägen till Reykjavik,
nya vyer dyker upp.
Det var
härligt att sjunga i Hallgrimskyrkan. Men lite halvsvårt att hänga med i
predikan (men jag förstod att den handlade om Sanningens ande). Då när alla skrattade
under predikan, sa prästen enligt uppgift ”Nu ska jag inte prata så länge till
för svenskarna förstår inte vad jag säger”. Och sen pratade han lika länge
till. Erika
Vacker kyrka!!!
Vi möttes med en
stor respekt från präster o musiker. Att vi utan vidare fick breda ut oss med
sex hymner var storartat. Det blev en stark känsla av gemenskap som var
ömsesidig. Och en klart uttryckt önskan från dom att vi ska ses igen.
"Herren är min
herde" blev så härlig, sopranstämman "lyfte" och Johannes
kompade med stor följsamhet och musikalitet.
Och intåget - med
harporna i spetsen - toppen! (B)
På ambassaden fick vi
lära oss mer på tio minuter än vad den infödda Gudbjörg orkade förmedla på en
hel dag. Dessutom hade de snyggt porslin. Jag ska bli ambassadör i mitt nästa
liv.
Här visade sig
svårigheten för en dirigent att slå av... Det låter så vackert så man vill inte
att det ska ta slut!
Vi tog en fin promenad genom stan och längs med
vattnet
Det GÅR att hinna upp i tornet på
Hallgrimskyrkan även om det bara är 7 minuter tills bussen går… Fin utsikt var
det!
Lite publik, men vilken konsert!! Vi gav allt och
fick respons från den lilla, men säkert lyckliga, skaran!! Kul att Evas familj
var där, hon borde vara stolt över oss. Också toppen att ha henne som
kom-fram-och-säg på isländska, det gick ju verkligen hem.
Roligt! Familjen
Bjarman på första parkett och Eva totalt professionell i sin isländska
presentation!!!
Lars och Marits
soloinpass och dubbellådans musicerande i "Ave Maria" blev så rörligt
och levande.
"Kärleksvisan",
liksom på Nordens hus fick ett utsökt solo av Joakim, och lyhört och intensivt
komp. av Niklas. Med en mjuk, skön körklang runtom det hela!
Sista låten på
resan, "Uti vår hage": Att som dirigent kunna släppa sista frasen och
lämna över till tenorerna att forma den -
inte illa .. (B)
Sista sucken, sångerna, skratten………..vilken
kväll……………man vill ju inte missa någonting…………..men upp tidigt är det ju. Jag
tog en ensampromenad ner till strandkanten och tog vackra solnedgångsbilder.
(Presenter, ”fantastiskt underbart”, Liljegatan,
Ramel, tenorteologi,
och vad man kan ha en flaska Sprite till)
Vadå frukost? J
Trötta trötta trötta men glada glada glada. Har
Gabriel och Kristian verkligen suttit uppe hela natten ?!?!? Vimsiga
körmedlemma på flygplatsen som gör en sista shoppingrunda, presenter till ”dem
där hemma”. Kram av Niklas: ”äntligen någon jag känner igen”. Orkade någon stå
i kön för momsen?
Satt bredvid en barnmorska från Finland på flyget,
hon var också trött och nöjd. De hade visst hört oss här och där J Några sista bilder genom fönstret på
glaciärer, snart hemma.
Vilken underbart vacker morgon det var! Hade varit perfekt för lite valskådning. Men att se Island från ovan är ju också rätt okej. Erika
(Tax Free, Island från luften och
tupplurar)
Den pyttelilla kyrkan
för den absurda situationen och den andäktiga publiken. Hallgrimskyrkan för att
det var en väldigt vacker gudstjänst och underbar lokal.
Niklas fantastiska pianojazz som fick upp kören på
dansgolvet.
Alla glada frukostar, alltid glada hur trötta vi än var.
Bästa minne: När månen (eller månarna) gick upp
över Blå lagunen.
Sämsta minne: Gudbjörgs könskonstruktioner.
Egentligen är allt ett enda stort bra minne. Nu
har vi internskämt för åratal framåt. Hur var det Ingrid sa, att en resa måste
vara dålig för att man skall minnas den? Det är inte sant! Kaotisk kanske, men
kaos är granne med Gud!!! L
Alltid lika rolig att sjunga under -
härligt
För dig finns det hur mycket plats som helst i
våra hjärtan
odýrt
midvikurdagur
Svitjod
Lätt: snyrting
Snyrting! Den eminenta
pepparmintschokladen: Pipp. Eller varför inte hotell Örk? Nu vet jag vad jag ska läsa när jag bli
pensionär.
Sidan senast uppdaterad 2004-03-09 av Tobias Englund